d i v e r s e
tankar och annat
Bonusfamiljens potential 2026/08/06
"Det krävs en by - och ibland hjälp att hitta sin plats i den"
Bonusfamiljen beskrivs ofta som komplicerad, konfliktfylld eller problematisk. Barn kan känna splittring, lojalitetskonflikter och sorg. Nya partners kan uppleva utanförskap, osäkerhet eller skuld. Ex-partners kan känna oro, ilska eller rädsla för att förlora sin plats. Alla dessa känslor är mänskliga och ofta svåra att ge utrymme utan att någon hamnar i skottlinjen.
Min erfarenhet är att också att det saknas normer, förväntningar och brist på kunskap kring hur bonusfamiljer faktiskt fungerar. I bonusfamiljer möts flera relationer, livshistorier och behov samtidigt. När det saknas språk och förståelse för denna komplexitet riskerar både vuxna och barn att bära ansvar som inte är deras.
Samtidigt rymmer bonusfamiljer stort potential: fler vuxna som kan bidra, fler sätt att vara familj och fler möjligheter till relation. Med rätt stöd kan komplexiteten bli något som går att förstå, omfamna och leva med, snarare än något som ständigt skaver. Mitt arbete handlar inte om att utse någon som bär ansvar, utan om att normalisera, skapa trygghet och underhålla potentiellt värdefulla relationer i den form familjen faktiskt har.
Normbrytande familjer 2026/07/03
Vi behöver normalisera fler sätt att vara familj
Jag tror inte att det är normbrytande familjeformer i sig som skapar problem. Det är helt enkelt svårt att leva i en familj som samhället ännu inte har lärt sig tillräckligt mycket om. Rollerna saknar självklara namn, omgivningen förstår inte riktigt och det finns ingen tydlig bild av hur relationerna förväntas fungera. Vem räknas som förälder? Vem har ansvar, vem får bestämma och hur skapar man tillhörighet? Vi har helt enkelt inte tillräckligt med erfarenhet!
För en ”normal” familj finns tillgång till psykologer och terapeuter som arbetar utifrån forskning och kunskap som utvecklats under lång tid. Då menar jag att det finns en lång tradition av forskning och kunskap om familjer, relationer och sociala sammanhang och att mycket av denna kunskap har vuxit fram med den heterosexuella kärnfamiljen som utgångspunkt. Kunskapen om bonusfamiljer, regnbågsfamiljer, självstående föräldraskap och valt medföräldraskap är yngre och inte alltid lika etablerad eller tillgänglig.
Även om samhället har utvecklats i en positiv riktning när det gäller acceptans och kunskap, och många anser sig vara öppna, utgår många av våra föreställningar fortfarande från kärnfamiljen som det mest ”normala”. Samhället är ännu inte helt anpassat till dem som inte följer normen, en norm med djupa historiska rötter. Självklart kommer det att ta tid!
Olika familjekonstellationer möter olika frågor. Bonusfamiljer kan utmanas av lojalitetskonflikter, svartsjuka och otrygghet. Ensamstående och självstående föräldrar kan bära ett stort ansvar utan någon självklar avlastning. I ett valt medföräldraskap behöver förväntningar, gränser och ansvar ofta formuleras mycket tydligare än i en traditionell parrelation.
Regnbågsfamiljer kan möta dömande åsikter och frågor som gör att familjen ständigt behöver förklara eller försvara sin form. Alla de här erfarenheterna behöver få finnas och tas på allvar.
Samtidigt tycker jag att normbrytande familjer har stor potential. Det finns fler sätt att skapa närhet, fler vuxna som kan bidra och större frihet att forma relationer. Och ju mer de gamla föreställningarna suddas ut, desto större blir också möjligheten att skapa något som fungerar bättre för just den egna familjen.
Mitt arbete handlar om att hjälpa dig att förstå relationerna, sätta ord på det som känns rörigt och hitta ett hållbart sätt att förhålla dig till ansvar, gränser och tillhörighet. Inte för att familjen ska pressas in i en slags mall, utan för att den ska kunna bli trygg i den form den faktiskt har :)